Invasiva arter

Visst har vi invasiva arter i trädgården. Värst är jättebalsaminen som vi försöker utrota. Den är förbjuden att odla föröka och sälja. Den sprider sig in från öarna i ån. Vi får se om det höga vattenståndet kan hjälpa oss lite och förhoppningsvis dränka en del plantor där. Vi har klart färre och färre i trädgården men jag har redan ryckt upp en hel del små plantor nere vid ån. Som tur är är de lättryckta, tyvärr är det fortfarande många.

Kaukasiskt fetblad finns på listan över växter som kan bli förbjudna att odla, föröka och sälja. Hos oss växer det i ena graven. Vi får hålla ögonen öppna om det läggs på förbjudna listan.

Sen har vi massor med växter som enligt artdatabanken räknas som invasiva eller potentiellt invasiva men där det också kan vara olika beroende på var i landet man odlar dem.

I ogrässlänten växer vallört. Den klipps under sommaren för att inte fröa av sig men humlorna älskar den så helt kommer den nog inte utrotas. Vi kommer decimera lite mer i år när vi börjar anlägga ett nytt buskage i slänten.
Syren är invasiv och välspridd i trädgården.
En gnetigt förvildat exemplar av klematis finns i körsbärsdalen men exemplaret som är planterat behöver klippas in ibland och finns på listan.
Skogsklematis
Murgröna och kirskål är onekligen besvärliga.

Det finns flera växter på listan i trädgården, till exempel franskt kungsljus, flocknäva och säkert fler. Listorna har ju redan ändrats och kommer säkert att ändras igen. Vi får nog fortsätta att vara uppmärksamma på vad som händer.

There is a discussion about invasive species in gardens and we have several of them in our garden. Common garden plants. Only one needs to be eradicated though, and it’s a weed, impatiens glandulifera (no picture).

Azalea knap-hill Nabucco

Nu har den slagit ut och lyser riktigt röd.

En till kompis från knaphill-familjen kom med från dagens nordsörmländska plantskoleresa. Lite annat smått och gott fick också plats. Framförallt Odlarglädjen mellan Eskilstuna och Strängnäs var en mycket trevlig bekantskap. Dit far vi igen nästa år.

Det blir inte alltid som man trodde

Igår var jag säker på att Aicha skulle blomma idag, kanske imorgon
Louise Bugnet är fortfarande ensam.
I ån har hängmatte-pilen fallit. Vi har inte haft någon hängmatta där på många år, för att hålla barnen från det strömmande vattnet. Men det känns lite tråkigt att vi inte kan hänga den där igen. Jag brukade ta med mig en bok ner, men det gick aldrig att läsa för man låg bara och tittade på den fantastiska naturen
En av pionerna i den gula rabatten har slagit ut lite i hemlighet. Underligt att jag kunde missa det. Claire de Lune.

One of the hammock trees fell in to the water. I’m a bit heartbroken. The honeysuckle is looking good though, and more roses are on their way.

Rensning i danske rabatten.

Fem korgar med rens. Skillnaden är stor!?

Bondpionen skall reduceras ytterligare men det får vänta till efter blomningen.

Louise Bugnet

Bara en enda ros… än så länge. Först i rosenträdgården (men Aicha ligger inte långt efter).

Tofsörosen

Så är rossäsongen officiellt igång . Finlands vita ros, eller Tofsörosen som den heter lokalt på Irisborg, blommar i regnet utanför köksfönstret.

The rose season has officially begun at Irisborg. Rosa pimpinellifolia plena is looking good as always.

I buskaget

Gräset växer högt nu men buskar och små träd finns där.
Klockbusken blommar på.
Häxalens borstar står stolt.

Dagens iris

Inte är det Earl of Essex i alla fall, vilket var vad jag trodde jag köpte. Så kan det gå.

Men det kommer snart flera. Vi får se om den får tas bort, man får ta sig en funderare.

The new iris is not what I bought, the question is whether it is to dark or not. It works with the columbine.