Det är dags för ett nytt bloggförsök. Frösådder är startade, sättpotatis ligger i källarfönstret, perenner är beställda och vi har tjuvstartat vårklippningen av perenner. Nu är årets odlingssäsong i gång.
I vår är det elva år sedan vi flyttade hit. Då fanns här fyra smala rabatter runt en krattad grusplan, vackert klippta gräsmattor och massor av sly i skogspartierna. Av det välansade och välklippta återstår inte mycket, men för varje år har vi ökat på med växtprakt i stället.
De första frösådderna tittar nu upp. Chilin behöver nog snart planteras om och det behöver första persiljan också. Jag brukar låta persiljesådden gro i källaren, där det är svalare, men i år satte jag den i köksfönstret. Den ser jättefin ut, men nu blir utmaningen att hålla den igång till det är dags att plantera utomhus. Jag kommer så lite mer snart för att gardera mig. De första tomatplantorna börjar just att spira där de står över ett element i vardagsrummet. I källaren tittar små grässtrån av purjolök upp och potatisen ligger och förgror i äggkartongsbottnar i källarfönstret.
Årets potatissorter är Alexandra och Laura. Jag är fundersam om jag provat Alexandra förut, och om jag då kanske inte var så nöjd, men med alla dessa kvinnonamn så är jag inte säker. För första gången provar jag att så lök i år. Jättelöken går att fröså även på våra breddgrader, i alla fall hos två kollegor i Nyköping. Med lite tur hoppas jag att få en liten skörd. Schalottenlök sätter jag dock som sättlök. Som vanligt vet jag inte hur jag ska få plats med allt i matlanden.
Vi får se vad som händer med virkespriset, men förhoppningsvis kan vi börja göra nya ramar till matlanden i år. Vi behöver också bygga två pergolor, en till vindruvorna och en till minikiwin. Detta förutsatt att minikiwin klarat vintern. Matlanden skall bli lite längre, och de skall rätas upp. Detta planeras inte bli klart i år då vi tänker oss att ta lite i taget.
Förra helgen beskar vi flädern. Det var kanske lite sent men vi behöver få ner mer ljus i det nya buskaget i slänten nedanför köksträdgården och den rödbladiga flädern började lägga sig över sparrisen vilket även skulle försvåra skörden.
Ovanför köksträdgården skall det ju bli en iristrädgård, men det får vänta ytterligare något år. Vi får nöja oss med den irisrabatt vi redan har i år, tiden kommer inte räcka till.
Danskerabatten fortsätter vara ett sorgebarn. Jag får inte riktigt till det. Bondpion, aklejor och borstnejlika skall minskas. Målet är mer varma glödande färger under sensommaren. Jag vill fortfarande ha försommarfägringen, men inte så dominerande. En av rabattrosorna ser lite tilltygad ut efter vintern. Vi hade ju en riktig köldknäpp i början av december och jag hade inte hunnit täcka rosorna. Det är med spänning jag ser framemot hur rosorna tar sig i vår.
I mormorsträdgården behöver det fyllas på lite och övre kanten skall bli klar. Kanske orkar vi lägga sten i övre kanten i år, men vi får se. En trapp till brunnshuset vore inte dumt. Den första rosen i rosengången vill inte riktigt ta sig, vi får se om jag ger upp på den i år.
I rosenträdgården planeras inga nya rosor i år, om alla har överlevt vintern vill säga. De behöver lite sällskap dock, så sticklingar av lavendel skall tas och vi får se om förra årets sticklingar av perovskia har klarat sig.
Men först ska vi klippa ner fjolårets perenner. Och det börjar bli dags att spraya tricogarden mot rådjurens framfart. Och så är det en del sådd kvar. Och det ligger fortfarande lite snö i vår norrslänt. Det är lite skönt så här års att man tvingas skynda långsamt. Det blir som det blir och det duger gott.
