Det ena plommonträdet gick av i vintras och är nu fällt. Ytterligare en träddunge, strax ovanför, dog förra året så nu fälldes även de. Det stora körsbärsträdet börjar bli väl ihåligt och behöver också komma ner med det får arboristerna hjälpa oss med. Tyvärr förlorar vi en fin siktlinje och det kommer ta många år innan nya träd kan fylla den funktionen. Stammarna på det minde träden kommer dock till användning och blir kanter i rosenträdgården.
Tyvärr är det något djur som inte tycker att det är en bra idé med en rad med körsbärsbenved på vägens åsida. I höstas fick jag ner de första plantorna och nu har någon ätit på två av fyra plantor. Eller skall man tolka det som hjälp med beskärningen?